Till sommaren 1940 var det svårt att skaffa ledare. Många var tvungna att ägna sig åt vakttjänst och utbildning inom försvaret.

1941 Var första sommaren som Ingarölägret tog emot medellösa pojkar. Denna sommar var det åtta stycken pojkar som fick var sin åttaveckors lägervistelse på Ingarö, bekostad av KFUM.

År 1944 fick lägret en öppen ekbåt, Ingarö och 1946 tillkom två nya selelbåtar, Glitter och Gunga-Din, som var en lidingösnäcka med 15 kvm segel av råsiden.

Sommaren 1947 skedde uppdelningen av sommaren i tre perioder om tre veckor, men det fanns ändå pojkar som var där hela sommaren.

1949 grävdes en brunn.